Det konspiratoriska problemet

Den här texten innehåller en del spoilers för Deus Ex: Human Revolution.

När jag tidigare skrev om tidningen Roots, som hade ambitionen att fördjupa sig i de teman som Deus Ex: Human Revolution kretsar kring, kritiserade jag tidningen för att bara skrapa på ytan. Det var en kritik jag riktade mot flera av artiklarna, men allra tydligast blev det när tidningen behandlade transhumanism. Ett flertal olika perspektiv togs upp, som alla kritiserade konceptet, men artikeln följde aldrig upp något av dem. Resultatet var en ganska tråkig text.

En liknande kritik kan riktas mot Human Revolution, även om jag tror att anledningen till varför fenomenet inte problematiseras är mer komplicerad där. Spelet går runt och sniffar lite kring konsekvenserna av transhumanism, men en historia nedtyngd av de obligatoriska konspirationsteorierna håller tillbaka en djupare analys. Det stora problemet med konspirationsteorier är att de måste kretsa kring personer högre upp i näringskedjan än man själv. Då huvudkaraktären Adam Jensen har en relativt hög roll inom Sarif Industries (ett världsledande företag inom mänsklig uppgradering), finns det inte särskilt många ovanför honom. Resultatet blir att handlingen kretsar så mycket kring toppskiktet i olika megaföretag, att den lilla människan till stor del glöms bort.

Det finns undantag, givetvis. Ett av de bästa sidouppdragen i spelet berör just konsekvenserna som kroppsförbättringarna har på samhällets lägre skikt. Medan man utforskar ett hotel i Hengsha avbryter man ett hätskt samtal mellan en okänd man och en kvinna vid namn Mei Suen. Vid frågan vad grälet handlade om förklarar hon att möjligheten att uppgradera människor börjat förändra bordellbranschen på senare tid. Kunderna kräver allt mer av flickorna på bordellen, och det finns knappt längre någon plats för prostituerade utan uppgraderingar. Suen (som själv är bland de prostituerade) har lyckats klara sig undan påtryckningarna från de som driver bordellen, men hon befarar att en annan flicka kidnappats för att med tvång få uppgraderingar inopererade.

Uppdraget ger en liten men ack så fascinerande inblick i hur tekniken påverkar vanliga människor i Human Revolutions version av morgondagens samhälle. Det är en skrämmande bild som i ett kort ögonblick målas upp, som känns mer trovärdig än många av de konspirationer som huvudhandlingen uppehåller sig med. Jag hade gärna sett mer sådant. Uppdraget vågade verkligen titta in i den smutsiga tillvaro som de vanliga människorna i Human Revolution faktiskt lever i, och det gjorde så utan att vända bort blicken ens för ett ögonblick. Jag är en sucker för den här typen av bleka samhällsvisioner, men de är väldigt svåra att måla upp om man bara rör sig i samhällets allra högsta kretsar.

Samtidigt är detta bara mina preferenser för hur spelet borde se ut, och vore de inte grundade i något lite mer konkret så skulle de vara ganska oväsentliga. Det är trots allt inte fel att göra ett spel som utspelar sig på en högre social nivå än jag skulle ha önskat; det blir inte ett sämre spel för att jag, personligen, inte får som jag vill. Men det kommer en väldigt viktig punkt i spelet som inte når den efterfrågade effekten, av just de anledningar jag tagit upp. Under andra halvan av spelet, när man kommer tillbaka till Detroit, finner man en stad som håller på att slitas sönder av ett upplopp.  Oroligheterna grundar sig i schismen mellan människor som har respektive inte har resurserna att uppgradera sig. Vanliga människor reser sig mot etablissemanget, som svarar med att sätta in kravallpoliser. Stora mekaniska monster, som tycks vara den nära framtidens motsvarighet till piketbussar, stampar fram längs gatorna. Bilar är satta i brand,  gatorna är fulla av patrullerande poliser, och det är svårt att överhuvudtaget ta sig fram mellan avspärrningarna och allt bråte. Plötsligt ställs hela konflikten på sin spets.

Den här delen av spelet är utan tvekan väldigt engagerande rent visuellt, inte minst eftersom scenerna påminde starkt om de upplopp som drabbat London bara veckorna tidigare. Men utan någon större storymässig uppbyggnad var det svårt att känna någonting för det som hände ett djupare plan. Den lilla människans konflikt, även när den tog sådana extrema uttryck, kändes inte som någonting som berörde Jensen när han jagade efter de ansvariga för en attack på Sarif Industries. Konsekvenserna av upploppen, för Jensen och för spelarna, är mest att staden blev aningen mer svårnavigerad. Det som känns som att det skulle ha kunnat vara det stora crescendot i spelet reducerades i stället till en kuliss som Jensen mestadels bara springer igenom, från ett uppdrag till ett annat. Det är väldigt synd, och det känns som en missad möjlighet att göra något riktigt minnesvärt.

Annonser
Det här inlägget postades i Artiklar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s