Läsvärda texter

Eftersom jag bloggat i några år tänkte jag att det kanske vore bra att samla några av de bättre texterna. Jag försökte först hålla det till tio texter, men i takt med att jag bloggat i allt fler år börjar det bli svårt att trimma ned och välja bort äldre inlägg till förmån för nya. Men jag ska försöka att även framöver hålla den här sektionen lättläst.

Black Isle Studios och den tysta undergången

Februari 13, 2013

I stället för att på något som helst erkänna det katastrofala misslyckande som kampanjen måste anses ha varit, med bara strax över 6500 insamlade dollar från lite drygt 200 personer, har Interplay helt enkelt bara tagit bort den färdigräknade nedräkningen från hemsidan och verkar låtsas som att den aldrig existerat.

Spec Ops och linjen där mänskligheten bestäms

December 3, 2012

Det som följer är spelets i särklass starkaste val. Adams vrålar efter tillåtelse att öppna eld mot folkmassan medan denna å sin sida riktar allt sitt hat mot de nya soldaterna som anlänt till platsen. Situationen blir med ens extremt hotfull och där lämnar spelet en utan några som helst riktlinjer.

Djävulen och en barnrumpa

September, 2012

Interaktion mellan människor, som tidigare skulle ha tagits i direkta möten, tas nu via sociala medier som är betydligt öppnare än vanliga samtal. De samtal vi förde privat mellan vänner är numera tillgängliga för alla, om vi inte bockar för rätt ruta i sekretessinställningarna. Hur vi förhåller oss till detta och var vi sätter gränserna för vad som är privat och vad som är offentligt, oavsett vad inställningarna på Facebook säger, är frågor som kommer att behöva besvaras framöver.

En analys av Alice: Madness Returns i två delar

Januari, 2012

Spelets sista kapitel kastar Alice fram och tillbaka mellan Underlandet och den verkliga världen, allteftersom gränserna börjar suddas ut. De två tidigare så separata världarna är nu, inser man, bara olika versioner av en och samma. Alla monster Alice mött i Underlandet är bara reflektioner av de monster hon redan mött i London, och kampen inom henne är enbart en kamp för att nå sanningen om vad som hände den där natten när hennes familj dog.

Det konspiratoriska problemet

Oktober, 2011

Uppdraget ger en liten men ack så fascinerande inblick i hur tekniken påverkar vanliga människor i Deus Ex: Human Revolutions version av morgondagens samhälle. Det är en skrämmande bild som i ett kort ögonblick målas upp, som känns mer trovärdig än många av de konspirationer som huvudhandlingen uppehåller sig med. Jag hade gärna sett mer sådant.

En djupdykning i grunt vatten

September, 2011

Efter att ha läst igenom The Roots of står det klart att tidningen är intressantare som koncept än som faktiskt produkt. Vilket är synd, då det är ett synnerligen intressant koncept. Det är inte många spel som skulle kunna fylla en hel tidning med bakomliggande teman, men då och då kommer det pärlor som faktiskt intresserar med mer än enbart sin spelmekanik.

Spelvåld och den oskyldiga tyska soldaten

Augusti, 2011

Jag tycker dock att det är intressant att en sådan jämförelse görs: att de tyska soldaterna betedde sig som ”i ett spel” flera decennier innan tv-spelen faktiskt uppfanns. Kanske säger det mer om krigets, än spelens, påverkan på människan. Att det är kriget i sig som får människor att bete sig på ett sådant inhumant sätt, även när spel inte finns med i ekvationen; och att det (när spelen väl finns med i ekvationen) inte är spelen som får dem att bete sig så i en krigssituation.

Att bryta upp dörrar: Om Fienden och Alix Henriol

Juli, 2011

Frågan är vem som artikeln egentligen är till för, när den intervjuade inte är intresserad av ett välbalanserat porträtt. Det är tydligt att Holmgren tycker att Henriol är en fascinerande person, och efter att ha läst artikeln kan jag bara hålla med hyllningskören om att det i stort är ett fascinerande personporträtt; men samtidigt, om det djupt ingående porträttet inte sanktioneras av den porträtterade, så lämnar det en viss besk eftersmak.

Olika synvinklar, del 1: Rasism i spel

Juni, 2011

Det blossar ständigt upp debatter kring spel och dess spelare, men när Resident Evil 5 och Left 4 Dead 2 skulle släppas tog debatten en vändning som jag sällan sett. Spelen anklagades för att vara rasistiska. Vid sådana anklagelser – vare sig de, som då, pekar på rasism; eller som så ofta annars, kvinnosyn – polariseras de olika sidorna ganska snabbt. I fallet med rasismanklagelserna kan jag tycka att de var något missriktade, men samtidigt tog många spelare som gick i försvar av spelen också i alldeles hårt. Det är detta som det här inlägget handlar om.

Försvarsmaktsutövning

April, 2011

Det är här som jag tycker att Linderborgs resonemang brister. I hennes argumentation finns det bara ett steg: från rekryteringen (via underhållningsindustrin) till ”USA:s kolonialkrig”.  Hon glömmer (eller vet inte; eller bryr sig inte) att det i verkligheten är två steg. Folk rekryteras, ja – ibland med hjälp av underhållningsindustrin, ja – men bara till den grundläggande militärutbildningen. Folk rekryteras givetvis med förhoppningen, från Försvarsmaktens sida, att de ska ta steget vidare när de är klar med grundträningen. Men när tiden för det valet är kommen är man mer kapabel att ta det beslutet än vad man någonsin skulle kunna ha varit om man inte haft någon kontakt med Försvarsmakten tidigare. Detta oavsett om man haft Linderborgs efterfrågade ideologiska/moraliska övertygelse eller ej.

He ain’t heavy, he’s my sequel

Februari, 2011

Det ses ofta som ett problem för spelbranschen, att den är så fokuserad på uppföljare. Det gör det svårare för nya spel, för nya idéer, att komma fram. Problemet med uppföljare – faktiska eller spirituella – är att risken är lika stor att spelarna fastnar i gamla hjulspår som att utvecklarna gör det.

I huvudet på Herr Åkerberg

November, 2010

Internet är en lustig sak. Ett till synes harmlöst inlägg kan sätta eld på ett helt community. Det hände efter att RadioGamer frågade sina kvinnliga lyssnare vad de spelade för tillfället. För det är ju diskriminerande mot killar, som inte får säga vad de spelar – och så var debatten igång.

Konst, kultur och kritik

Oktober, 2010

Jag tror att spelbranschen skulle kunna må bra av att sluta jämföra sig med konst, samtidigt som den öppnar upp sig för samma sorts kritik som andra kulturformer får utstå. Det skulle sänka ribban för vad man försöker åstadkomma en aning, till en nivå som är rimligare att uppnå. Om spel så småningom kommer att betraktas av konst, så kommer det att komma allteftersom spelmediet utvecklar sig. Då är det bättre att själv hjälpa till att dra igång utvecklingen framåt i stället för att argumentera för att vi redan är framme.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s