Löwengrip och den stora bristen på perspektiv

egoboost7

Blondinbella skapar kontrovers och jag funderar över varför bristen på minoritetsperspektiv i spel, nu när väldigt enkla spelutvecklingsverktyg trots allt finns lättillgängliga.

Jag har varit vansinnigt upptagen med andra saker så det här inlägget kommer ut en vecka efter att jag först skrev det. Låt ingen lura i er att jag är särskilt aktuell i det jag skriver, med ett finger på omvärldspulsen. Jag ville dock beröra en sak som jag satt och funderade lite på efter att Isabella ”Blondinbella” Löwengrip var i farten och utmanade den respekt jag har för henne. Jag må vara ganska ointresserad av det allra mesta som hon gör, men det hon gör gör hon ändå väldigt bra. Som en slags ung kvinnlig mode-Wolverine.

Det jag reagerade på var när hon vädrade lite åsikter om det könsneutrala omklädningsrum som studentföreningen på Södra Latin fick infört på skolan.

Ur inlägget Att hitta på ett problem:

Hur långt ska vi dra det? Ska vi lägga till en toalett också på offentliga platser för de som inte är en man eller en kvinna? En egen hen-toalett? Ska vi hitta på ett till yrke också för de som inte känner att de kan gå till en gynekolog eller urolog för att man är något där i mellan? Ska vi göra en hen-avdelning i klädbutikerna så att ingen blir kränkt över att det bara finns manliga och kvinnliga kläder?

Några dagar senare, som ett sorts svar på debatten som uppstod, skrev hon ett uppföljningsinlägg. Ur Jag är himla stolt:

Dessa vänstervindar sker hela tiden, man hittar på ett antal problem som man går helhjärtat in för i brist på andra engagemang. Nu har man fått för sig att vi ska ta bort så mycket som har med kön som möjligt. Att det är onödigt och felaktigt att identifiera sig med sitt kön. Jag kan inte låta bli att fascineras över det.

Jag ska inte gå in alltför djupt på det hon faktiskt sade, men nog sagt är att hon inte verkar förstå poängen med omklädningsrummen. Bortsett från den nedsättande ton som hon olyckligtvis tar gentemot de som faktiskt ser eller har ett behov av omklädningsrummen, finns det inget fel i att vara okunnig om andra personers önskemål eller livssituationen som frambringat dessa. Jag är också okunnig om mycket sådant. Jag har själv frågat efter det – inte minst när det gäller könsidentitet, vars komplikationer jag inte har någon egen erfarenhet av alls – och jag har varit med om att ens egen okunskap kan få oskyldiga frågor att låta som pikar mot den utfrågade. Jag gör mitt bästa för att hålla god ton när jag diskuterar det, men jag kan sympatisera med Löwengrips fråga efter input från personer med andra erfarenheter än hon själv:

[Jag väntar] fortfarande på mail från människor som verkligen har problem med sin könsidentitet och behöver ett tredje omklädningsrum för att må bättre, jag vill göra höra deras story.

Nu tror jag visserligen att en av anledningarna till att hon kanske inte fått några mail är att hon, som det kommenterades i inlägget, kallade dessa personers behov för ett ”förlängt aprilskämt”. Jag tror att den inledningen – och förvisso mycket av resten av inlägget – kan ha saboterat möjligheterna till en vettig diskussion. Jag skulle vidare vara ganska förvånad om inlägget, åtminstone primärt sett, var menat som en invit till diskussion överhuvudtaget. Det här är inte ett försvar av Löwengrip. Min poäng är snarare att passagen ovanför, efter mina (ibland klumpiga) försök att förstå folk bättre, slog an hos mig.

Själv väntar jag kanske inte på mail från folk (men om någon läser det här och känner för det så finns min mail i Om & kontakt-sektionen av bloggen), men jag började fundera på varför det inte finns fler spel i ämnet. Det existerar – förra årets Dys4ia är ett fantastiskt exempel på detta, som trots en speltid på kanske 10-15 minuter ändå lyckades förmedla ett perspektiv på könsbyte som jag aldrig hade kunnat nå på egen hand – men det är ovanligt.

Åtminstone av vad jag har sett. Jag kan ju förstås ha fel. Ni är varmt välkomna att rätta mig här, och peta mig åt rätt håll.

När Löwengrip frågade efter mail från personer med andra perspektiv frågade jag mig själv var alla övriga perspektiv var i spelbranschen. De ”riktiga” perspektiven. Inte de icke-perspektiv som muskulösa rymdsoldater bidrar med, utan alla de från personerna vi passerar på gatan utan att ägna en endaste tanke. De perspektiven: alla de andras, utanför min egna lilla bubbla av personlig erfarenhet.

Jag menar inte detta som en anklagelse att det inte finns en tillräckligt varierad spelscen. Det är mer en stilla undran: var är ni? Varför gör ni inte spel (eller varför, om dessa spel görs, når de inte mig)? Varför, när det finns tillräckligt användarvänliga utvecklingsverktyg för att till och med jag ska kunna skapa ett (högst rudimentärt) spel? Någon gång under veckan kommer det förmodligen att komma upp ett inlägg på Spelkriget där jag har snickrat ihop ett eget litet textäventyr, som visserligen är jättedåligt men ändå är mitt. Det spelet – arbetsnamn ”Spelkriget vs. zombieapokalypsen” – är inte seriöst för fem öre, men möjligheterna finns där. Dörrarna är redan öppna.

Spel erbjuder trots allt nästan helt outforskade möjligheter att visa andra sidor av olika mynt, som kan vara svåra att kommunicera på andra sätt. I kölvattnet av Löwengrips två inlägg såg jag flera bloggare med olika erfarenheter dela med sig av dessa, vilket var väldigt intressant att läsa; men inga av dessa inlägg gav mig en sådan ögonblicklig förståelse för problemen som följer med ett könsbyte som Dys4ia gav mig. Att själva få uppleva någonting – denna interaktiva aspekt av mediet som vi frustrerande ofta bara reducerar till skjutande och hoppande – är en enormt stark kraft som jag önskade att fler använde sig av i fler syften.

Om man breddar det jag frågar om och efterlyser fler perspektiv i allmänhet, och inte bara vita heterosexuella mäns, dyker det givetvis upp fler exempel. To The Moon djupdyker ned i en kvinnas (förmodade men aldrig explicit bekräftade) neuropsykiatriska funktionsnedsättning; protagonisten i Telltale Games The Walking Dead är en svart man; flera av Biowares spel utforskar andra sexualiteter än heterosexualitet.

Men detta är ofta representationer av minoriteterna själva snarare än av deras egna perspektiv. Det är bra och välbehövlig i en spelbransch som är förtvivlat likriktad, men jag får i många fall känslan av att det fortfarande är vita heterosexuella män som i dessa fall skriver om andra grupper än sig själva. Lovvärt, förvisso, men just Dys4ia är ett skinande exempel på vad som kan hända när andra grupper själva får föra sin talan.

Spela det. Inspireras.

Skapa.

Det här inlägget postades i Artiklar. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Löwengrip och den stora bristen på perspektiv

  1. NuYu skriver:

    Hej. Jag tar bara och dumpar lite tips här på några spelutvecklare som visar andra sidor:

    Porpentine: http://aliendovecote.com/
    Typ allt av henne, men främst howling dogs.

    merrit kopas: http://mkopas.net/
    Hennes spel lim, som likt dys4ia behandlar upplevelsen att vara transkvinna, men med fokus på våld och utpekande, är extremt obehagligt och (tror jag) väldigt talande.

    Christine Love: http://loveconquersallgam.es/
    Analogue: A Hate Story handlar väl i stora drag om kvinnoförtryck, och speglar en del av Koreas historia där kvinnor inte hade några rättigheter. Den enda informationen om detta du kan hitta i wikipedia-artikeln är ungefär en rad. Resten handlar om stora viktiga män och så kallade framsteg. På tal om vilka som skriver historien, bland annat.

    Det finns massa mer för den som gräver lite, men det där är en början i alla fall.

    • Tack för länkarna!

      Christine Love borde jag ju ha tagit upp! Jag älskade Analogue: A Hate Story – ett av förra årets allra bästa spel. Fantastiskt och fasansfullt på samma gång. Om jag visste exakt när Hate Plus ska släppas skulle jag räkna dagarna.

      Porpentine är en sådan där underlig utvecklare som ständigt rört sig i min periferi, som verkat intressant men som jag aldrig spelat något av. Både Love och Anthropy låg i samma periferi innan jag tog mig i kragen och började spela deras spel, så det känns som att det kanske är dags för ytterligare ett kragtag.

      Merrit Kopas har jag däremot ingen koll på alls. Aldrig ens hört talas om. Vad spännande. Här ska undersökas.

      Återigen, tack för tipsen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s