En svartvit nyans av grått – om Star Wars: The Old Republic

Efter att ha tillbringat omkring tio timmar i Star Wars: The Old Republic-betan tänkte jag försöka få ned några tidiga tankar om huruvida Bioware verkar lyckas i sin strävan att implementera ett bra berättande i sitt kommande MMO.

Jag hör till de spelarna som hellre hade sett ett singelplayer-Knights of the Old Republic 3 än detta MMO, eftersom Obsidian – trots fantastiskt jobb överlag – inte lyckades knyta ihop sin uppföljare till det första KOTOR-spelet särskilt väl. Men i stället får vi The Old Republic, och mitt intresse för spelet har verkligen gått upp och ned sedan utannonseringen. Först besvikelse över att vi förmodligen aldrig kommer att få se de lösa trådarna från KOTOR2 knytas samman ordentligt; därefter pepp, eftersom det trots allt är Bioware som gör spelet, och jag generellt sett älskar det som kommer från dem; och sedan dalade mitt intresse av flera anledningar, där den främsta förmodligen var att det är svårt att vara peppad på ett spel under så lång tid.

En sak som jag varit nyfiken på är hur berättelserna i spelet – och mer specifikt valen kring den mörka och ljusa sidan – skulle hanteras i The Old Republic. Star Wars är en franchise som ofta nöjer sig med att jedikrigare är snälla medan sith är dumma. Denna ganska snäva uppdelning av världen är något som jag väldigt ofta stör mig på, och det har gjort gör att jag aldrig riktigt omfamnat Star Wars helhjärtat. Samtidigt är det också därför jag alltid hållit Obsidians Knights of the Old Republic 2 så högt. De problematiserade uppdelningen mellan sith och jedi mycket tack vare en specifik karaktär som hade god kännedom om båda sidorna men aldrig riktigt tillhörde någon av dem.Det resulterade i den bästa historia jag någonsin upplevt i Star Wars-universumet.

Det som dock legat och gnagt inför The Old Republic är att Biowares ursprungliga KOTOR, till skillnad från Obsidians uppföljare, följde den vedertagna dikotomin mellan gott och ont ganska noga. Om jag ska lägga ned massiva timmar på The Old Republic så vore det olyckligt om det spelet också rättade in sig i detta led. Lyckligtvis gav betan mig en chans att undersöka saken lite närmare.

Efter tio timmars spelande som en prisjägare för Imperiet har bilden börjat klarna lite. Jag har alltid vetat att jag skulle spela på Imperiets sida, och jag hade inledningsvis tänkt spela min prisjägare som en person som inte nödvändigtvis är rakt igenom ond men som ändå jobbar med att skjuta folk för pengar. Det inledande problemet var att ”det onda” valet alltid var att helt kallblodigt skjuta folk, medan ”det goda” var att försöka finna en lösning. Jag hoppades att jag skulle kunna kombinera att vara en bra prisjägare med att vara om inte god, så åtminstone inte helt igenom ond. Det kändes, inledningsvis, svårt.

Det blev bättre, med mer gråzoner, men då uppenbarade sig ett annat problem. Gråzoner eller ej så leder de flesta valen till poäng i antingen den ljusa eller mörka sidan. Detta kan bli lite konstigt ibland. I ett sidouppdrag får man i uppgift att hitta och ladda upp ett antal tomma kraftceller för att ett litet samhälle ska kunna överleva. Under uppdraget får man veta att detta samhälles desperata kamp för överlevnad leder till att arbetarna hos personen som kraftcellerna stjäls ifrån råkar illa ut. Arbetsledaren har hotat med våld om dessa stölder fortsätter, och man får valet mellan att hjälpa antingen byn eller den enskilda familjen. Det är ett svårt val, men det blir så absurt när det ena alternativet leder till poäng för den ljusa sidan medan det andra ger poäng till den mörka sidan. Det rimligaste hade förmodligen varit att en totalvägran att överhuvudtaget hjälpa ett fattigt samhälle skulle ha gett poäng till den mörka sidan, medan det senare valet snarare känns som två olika aspekter av ”ljust arbete”.

För tillfället så är det detta som är The Old Republics problem; att allting, även när manusförfattarna gör ett bra jobb, fortfarande måste pressas ned i Star Wars-universumets väldigt svartvita världsbild. Gott och ont, även när en sådan klar uppdelning bevisligen inte finns. Jag låter er själva fundera över vilket av valen – byn eller familjen – som kan tänkas vara ljust respektive mörkt.

Annonser
Det här inlägget postades i Artiklar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s