Försvarsmakten var, om inte riktigt i blåsvädret, så åtminstone i blickfånget den föregående månaden.
Det hela började med att Aftonbladet, i början av mars, publicerade en artikel om hur Försvarsmakten använde sig av Battlefield-spelen för att rekrytera ungdomar. Det rörde upp en del känslor på olika håll. Aftonbladets Alfred Holmgren skrev en intressant krönika om saken, och idén till det här inlägget föddes ursprungligen när jag läste Tommy Håkanssons svar på Holmgrens krönika.
Både Holmgren och Håkanssons texter är läsvärda, men jag har lite svårt för Aftonbladets initiala rapportering i frågan. Det beror delvis på att jag hade velat se en fördjupning i ämnet – utan något sådant känns artikeln lite sensationalistisk. Men mitt största problem med artikeln är att Åsa Linderborg, författare och tillika Aftonbladets kulturchef, går ut hårt mot Försvarsmakten i artikeln:
[Att Försvarsmakten använder sig av underhållningsindustrin] visar på cynismen hos dem. Och det är ett fattigdomsbevis när de inte med ideologiska eller moraliska argument kan förklara för unga män varför de ska ta värvning eller offra sina liv för USA:s kolonialkrig i Afghanistan. De har liksom inga argument utan de måste gå via underhållningsindustrin. Det är jävligt otäckt.
Linderborg har självklart all rätt att tycka som hon gör – men inte i artikeln. Jag kan tycka att det är lite fult, lite styrande, och tveksamt opinionsbildande. Det är ledarmaterial, eller krönikematerial, men jag tycker inte att sådana åsikter (från Aftonbladet själva) har någon plats i en artikel. Sedan tycker jag att hon har fel, men jag kommer till det senare.
Frågor och svar
Fredrik Svahn, marknadschef på Försvarsmakten, förklarar att de har ett intresse av att se till att den bild av Försvarsmakten som ges via underhållningsindustrin är så korrekt som möjligt. Detta betyder i praktiken hjälp med konkreta (såsom vapenljud) eller mer abstrakta (”sätt att tänka, sätt att agera”) detaljer från den militära verkligheten. Det är där de kan påverka, och det är där som de påverkar. Berättande och perspektivskildring kan jag inte tänka mig att de haft något större inflytande över.
Intressant fråga: Hade de kunnat ha inflytande över de aspekterna, om de velat? Tveksamt. I dagsläget är marknaden för ”realistiska” skjutspel (och jag använder den termen som något helt annat än som en referens till Call of Duty) förmodligen helt död. Tills dess att någon knäcker nöten för hur man ska göra ett intressant spel, utan att spelaren känner sig som en supersoldat, kommer den förmodligen inte heller blossa till liv. Jag längtar efter den dagen, för från och med då tror jag på stora saker inom spelindustrin; men ack, den dagen är inte idag.
Intressantare fråga: Hade Försvarsmakten ändrat på någonting grundläggande i spelet, om de kunnat? Hade de puttat på DICE att göra ett än mer realistiskt skjutspel, om de haft makten att ta bort den regenererande hälsan och extraliven, och allt annat som hör dagens skjutspel till? Troligtvis inte. Åtminstone inte innan någon knäckt ovan nämnda nöt. Om Battlefield inte skulle vara så spelbart att unga människor flockades till det, skulle det förmodligen inte finnas något samarbete mellan DICE och Försvarsmakten. Att göra om spelserien till någonting som alienerar den gemensamma målgruppen ligger inte i vare sig DICE eller Försvarsmaktens intresse.
Motbilder
Men det är som det är, och huruvida Försvarsmakten skulle vilja påverka spelen i högre grad än vad de redan gör är inte särskilt betydelsefullt framöver i texten. Problemet är inte att nöjesbranschen visar upp en glorifierad bild av krig, utan att det inte finns särskilt många motbilder mot dessa. Tommy Håkansson, på Svampriket, tog upp en bra poäng i sitt inlägg Alfred Holmgren ifrågasätter krigsspel:
Spelen ska självklart få existera, men måste göra det jämsides med en medvetenhet. Tv-spel har egentligen absolut inget ansvar för att visa oss krigets hemskheter (även om film åtminstone försöker utforska de markerna, medan spel som vanligt aldrig vågar bege sig ut i allt för seriösa och djupa vatten). Det är egentligen upp till nyhetsmedierna att visa krigets verkliga ocensurerade ansikte, och där misslyckas de fatalt. Nyhetsmedierna skyddar oss från de mest obehagliga bilderna och berättelserna. Det finns inget som verkar som motvikt för glorifieringen.
Jag håller med helt. Samtidigt är den bästa ”motbild” jag haft till underhållningskrig just den som jag fick när jag gjorde lumpen precis innan den verksamheten lades ned. Jag minns fortfarande utskällningen – och den väldigt grafiska bilden som vår kapten målade upp som en potentiell konsekvens av krigstjänstgöring (det här var 2007, när situationen i Irak var som värst) – som vi fick för något så ”litet” som en ryggsäck packad för långsamt. Då ska vi inte tala om hur det lät när vi hanterade vapen och skarp ammunition.
Det blev en viss verklighetschock, och illustrerade just hur världsfrånvänd såväl mediarapporteringen som underhållningsbranschen ofta är. Men efter den grundläggande militärutbildningen (GMU) var alla i plutonen i fas med verkligheten. Ingen hade några illusioner om att krig var något annat än vad det egentligen var; ett helvete, som allra helst skulle undvikas, om möjligt.
Det är en sådan grundutbildning som Försvarsmakten i första skedet rekryterar till. Efter att denna är genomförd kan man gå vidare till att utbilda sig till ”riktig” soldat eller sjöman. (Förutsatt att man blir godkänd på GMU:n, förstås.) Såvida utbildningen inte på något sätt ändrats drastiskt från min tid i lumpen, är jag generellt sett positiv till den. Den ger ett välbehövligt perspektiv på våldsutövning som inte går att få någon annanstans. Det är, med andra ord, den motpol som media sällan lyckas återge bland sina löpsedlar och scoop. Och jag har inga problem med att Försvarsmakten rekryterar till den.
Det är här som jag tycker att Linderborgs resonemang brister. I hennes argumentation finns det bara ett steg: från rekryteringen (via underhållningsindustrin) till ”USA:s kolonialkrig”. Hon glömmer (eller vet inte; eller bryr sig inte) att det i verkligheten är två steg. Folk rekryteras, ja – ibland med hjälp av underhållningsindustrin, ja – men bara till GMU:n. Folk rekryteras givetvis med förhoppningen, från Försvarsmaktens sida, att de ska ta steget vidare när de är klar med grundträningen. Men när tiden för det valet är kommen är man mer kapabel att ta det beslutet än vad man någonsin skulle kunna ha varit om man inte haft någon kontakt med Försvarsmakten tidigare. Detta oavsett om man haft Linderborgs efterfrågade ideologiska/moraliska övertygelse eller ej.
Nu betyder min positiva inställning till GMU:n inte att jag nödvändigtvis är särskilt positiv till att man tar nästa steg, att på allvar utbilda sig för strid, men jag tycker att det är viktigt att lyfta upp mellansteget från den initiala rekryteringen till själva soldatutbildningen. Att använda nöjesmedia för att rekrytera ungdomar direkt till konflikthärdar hade varit oacceptabelt, men om så inte är fallet tycker jag inte att man ska låtsas som att så är fallet.
Trots allt tveksamheter
Den enda av mina reaktioner när det gäller Försvarsmakten (i det här sammanhanget) som jag har svårt att förklara på ett rationellt sätt, är min starka tveksamhet inför den reklamkampanj de hade i menyerna på min Xbox 360 under mars månad. En del av mig, som läser igenom det jag skrev ovanför, tycker att jag borde acceptera det. Att det skulle vara konstigt att acceptera att Försvarsmakten hjälper till med spelen som sådana, men inte får marknadsföra sig direkt via plattformarna som de spelas på. Jag har ju trots allt sagt att jag inte har några problem med att Försvarsmakten rekryterar till GMU:n, så varför inte på min Xbox 360?
En annan del av mig, som huvudsakligen beväpnat sig med min magkänsla, tycker inte att det är rätt. Jag vet inte riktigt varför. Jag tycker generellt sett inte att reklam har någon plats på min spelkonsol – och jag stör mig oftast på det, oavsett vad som propageras – men jag störde mig mer på Försvarsmaktens reklam än på någon annan jag sett. Kanske har det med att jag, när jag sätter mig framför min spelkonsol, inte vill hantera den riktiga världen. Jag vill göra något annat för en stund. Inte nödvändigtvis bara ”leka”, men koppla av och koppla bort verkligheten för ett litet tag. Lite eskapism. När då Försvarsmakten ”välkomnar mig till sin verklighet”, står det i en sådan stark kontrast mot målet med min spelsession.
Jag var inte ensam om att reagera på reklamen när den fanns på konsolen, och eftersom den utgjorde en tveksammare koppling mellan Försvarsmakten och nöjesindustrin är jag förvånad över att Aftonbladet inte uppmärksammade den.
Spelvärldspareringar 
Jag reagerade ganska starkt när jag såg den reklamen på dashboarden i min 360. Det kändes helt fel, kan inte sätta fingret på vad egentligen. Men sådan rekryteringsreklam känns i mina ögon fel vart den än befinner sig.
Tyvärr tror jag att reklam inom spel och på våra konsoller kommer bli allt vanligare framöver.
En sån där text som är svår att kommentera på, eftersom allt egentligen redan sagts i den.
Du skriver att marknaden för realistiska skjutspel är död, och jag tror du har helt rätt. Frågan är om det någonsin funnits. Jag tror fortfarande att nöjesindustrin i många fall påverkar unga män mer än lumpen. Men min åsikt bär inte mycket tyngd eftersom jag gjorde allt för att slippa lumpen, och lyckades.
Jag har dock svårt att föreställa mig att lumpen förbereder för mer än bara det praktiska. Jag har svårt att se hur det skulle förbereda någon inför dödsångesten, den psykiska stressen som kommer med att alla omkring dig vill placera kulor i ditt huvud. Eller hantera att dina vänner omkring dig plötsligt dör. Men som sagt, jag har inte gjort lumpen. Så vad jag tror kan inte bli mer än gissningar som väger lätt i diskussionen.
Jag ser dock hellre osmaklig marknadsföring än att med hot om våld tvinga unga män att kasta bort ett av sina bästa år på något som med mycket stor risk kan ge dem fysiska men för livet.
”Såvida utbildningen inte på något sätt ändrats drastiskt från min tid i lumpen, är jag generellt sett positiv till den.”
Nu kan jag ju inte jämföra mellan tidigare och hur det är nu men det känns helt rimligt att upplägget förändrats nu när folk är där frivilligt och kan åka om hem om det inte passar.
Förut var det olagligt att avvika och utbildningen kunde läggas upp hur elakt o ogästvänligt som man ville. Nu måste man sälja in även under utbildningen.
Men jag håller med Spel-Malmer.. hellre reklam än att man konfiskerar ett år för alla.
@Henrik: Det underliga i reklamen på dashboarden var att jag har för mig att Microsoft hade en liten ”Denna reklam speglar inte Microsofts åsikter”-disclaimer i samband med den. Det förstärkte känslan jag hade i magen, av att någonting inte kändes helt rätt.
Jag tror att du har rätt i att det kommer bli vanligare med reklam både i spelen och på plattformarna vi spelar dem på. Jag tror däremot inte att det nödvändigtvis är en dålig sak – men det är en helt annan diskussion.
@Tommy: Det finns vissa saker som man inte kan lära ut, utan som måste läras genom personlig erfarenhet. Hur man reagerar i en verklig krigssituation är förmodligen en sådan. Samtidigt finns det betydligt mer än bara det rent praktiska i utbildningen. Man tränar specifikt inför psykisk stress, till exempel.
Sedan har jag inte en susning om hur den vidare utbildningen ser ut. Jag kan mycket väl tänka mig att större fokus ligger på dessa psykiska aspekter i det skedet, men där är din gissning lika mycket värd som min.
@SpelMalmer: Du får lumpenkonceptet att låta så fascistiskt.
@Holmberg: Sant. Det är mycket möjligt att utbildningen ändrats sedan den tiden, på ett eller annat sätt. Men såvida det inte förändrats till det sämre är jag fortfarande generellt sett positiv till den.
Angående lumpenkonceptet:
Nu har jag gjort lumpen (not: förr alldeles för många år sedan, skaer och ting kan ju ha ändrats de senaste *host* 17 åren) och anser att det faktiskt är en utomordentlig utbildning. Den gamla klyschan ”där blir pojkar män” stämmer faktiskt till en stor del. Själva vapendelen är en relativt liten del i det stora hela. Man lär sig främst andra, i mitt tycke, viktiga egenskaper såsom kamratskap, ledarskap och ansvar.
Idag är det väl inte längre något tvång till att göra värnplikten iallafall? De som vill göra den, får det och de som inte vill, slipper. Oavsett om dom skulle ”konfiskera” ett år av någons tid så tycker jag nog att reklamen är värre iallafall. Eller kanske inte själva reklamen i sig men jag tycker forumet dom använder är helt fel. Känns lite smaklöst att göra reklam för något sådant på en spelkonsoll där massor av ungdomar sitter och spelar First Person Shooters.
Or maybe it’s just me?
Jag gjorde lumpen 2007, och håller med om i stort sett allt du skriver. Så det är inte bara du.
Idag finns det ju ingen värnplikt längre, men även när den fortfarande fanns så var det knappast något tvång. När jag mönstrade fick jag valet att helt enkelt säga nej, och så skulle det ha varit slut där. Lite knepigare att ta sig ut när man väl var inne, även om det inte var en omöjlighet.
Jag har inget problem med reklamen som sådan, men den bör inte förekomma på just spelkonsolen.