Årets rollfigur

Årets rollfigur

Bonnie MacFarlane (Red Dead Redemption)

Bonnie MacFarlane är en av de bästa karaktärerna, inte bara i år, utan på flera år. Det var länge sedan någon kändes så … mänsklig. Hennes relation till John Marston börjar med att han blir skjuten och hon och hennes familj tar hand om honom tills han läkt. De fattar snabbt tycke för varandra. Jag var inledningsvis rädd att deras relation skulle falla i den generiska pojke-möter-flicka-blir-kär-mallen, men det hände aldrig. Johns huvudsakliga mål med det uppdrag han ålagts är att få tillbaka sin fru och son, och det klargör han för Bonnie. Det finns en viss spänning mellan dem, och det känns som att Bonnie kanske har vissa känslor för honom som han kanske inte besvarar på riktigt samma sätt, men det hålls alltid inom gränserna för en vänskapsrelation.

Det intressanta med Bonnie är att hon inte är våpet som ständigt behöver beskyddas. Det händer att hon hamnar i knipa, givetvis, men inte mer än det händer andra i den ganska osäkra värld de lever i. När John inte behöver galoppera iväg och rädda henne driver hon dock ranchen mestadels själv och innehar en sorts naturlig styrka som inte känns påklistrad. Den känns, om något, enbart mänsklig. Hon visar inte bara hur kvinnliga karaktärer borde göras i spel, utan överlag hur karaktärer – oavsett kön – borde göras.

Bubblare

Mordin Solus (Mass Effect 2)

Jag brukar hålla Bioware som bäst på karaktärer i spelbranschen, så jag blev själv lite förvånad när de inte knep förstaplatsen. Speciellt eftersom Mordin verkligen är en av de bästa karaktärerna i år. Jag tyckte inte det första gången jag såg honom, några månader innan spelets släpp. Jag ogillade sättet han talade på – kulsprutemetoden, kan vi väl kalla det för – starkt, och jag var inte särskilt angelägen om att finna honom när spelet väl släpptes. Men det ingick i huvudstoryn, och då får man väl bita i det sura äpplet. Fast särskilt surt var det inte, visade det sig. Han visade sig vara en intressant blandning av doktor med specialtruppsbakgrund, och det tog inte lång tid alls innan jag värmde upp till både honom och hans kulsprutesmatter till röst. Dessutom var han rolig, och många av de skratt jag fick under resans gång kan ledas tillbaka till honom. Inte minst hans … eh, speciella talang, som han delger med en i slutet av spelet.

Samtidigt finns det en mörkare sida hos honom. Han hjälpte till att skapa det som i spelserien kallas ”the genophage”, som förhindrar Krogan att föröka sig i annat än minimala proportioner. Han tycker att det var nödvändigt, det bästa av flera hemska alternativ, men det är fortfarande någonting som gnager honom och när han tvingas möta konsekvenserna av sitt agerande så växer karaktären något så enormt. Jakten efter hans kidnappade ex-kompanjon är inte lika viktig som de insikter som följer längs vägen, när han ser riktigt hur långt vissa är beredda att gå i sin desperation att rätta till det fel han en gång gjorde. Det uppdraget är förmodligen det bästa uppdraget i spelet, och den inre resa som Mordin gör är oerhört fascinerande.

Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ‘Årets rollfigur’:

Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Gamingmama, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, Onlajn, Pixelviking, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Victoria Saade och Xboxflickan & Nicke.

Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Årets rollfigur

  1. Gwellmyn skriver:

    Jag håller helt och hållet med angående Bonnie. Jag satt nästan och förrväntade mig att de skulle bli ett par tillslut. Men precis som du säger så var det bra att det inte blev så, och att det istället fanns den där lite kärleksfulla stämningen mellan dem, men att Marston ändå visste att det var hans fru han älskade.

    • Sebastian skriver:

      Det intressanta var att det skapade en helt annan dynamik mellan dem än vad man brukar se i spel. Så fort en man och en kvinna tillbringar tillräckligt med tid tillsammans i ett spel, så blir de nästan automatiskt ett par till slut (trots att det inte riktigt fungerar så i verkliga livet).

      • Elin skriver:

        Jag håller med om att Bonnie är en riktigt stark karaktär.
        Dessutom satt jag också och bävade för att de skulle bli ett par till slut, men när det inte hände växte respekten för John Marston avsevärt. Han hade ju kunnat göra något åt det, Bonnie visade ändå rätt tydligt att hon gärna hade tagit deras relation längre, speciellt tydligt märks det när man åker för att lämna vete till Bonnie och frugan följer med. Spänning är rätta ordet. :)

  2. Lunandrez skriver:

    Oväntat, men kul, val faktiskt. Ingen jag tänkte på direkt men lite som med Lightning så är det ju kul när kvinnliga spelkaraktärer framställs åt det hållet istället för att vara ynkliga och alltid de som skall räddas av män i diverse spel, gång på gång.

  3. Intressant och bra val! :)

    För mig är Shepard årets rollfigur men ME2 har flera bra bi-rollfigurer däribland Mordin som du också nämner. Spelåret 2010 har gett många riktigt bra rollfigurer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s