I Huvudet På Herr Åkerberg

I och med att Nukem lagts ned har jag börjat migrera en hel del inlägg därifrån. Det här skrevs i somras, när debatten om kvinnliga spelare blossade upp igen. Som den alltid gör, då och då. Skillnaden mellan det här inlägget och det jag publicerade på Nukem, är att jag nu kompletterat med ett sista svar som jag skrev efter att ha publicerat inlägget första gången.

Internet är en lustig sak. Ett till synes harmlöst inlägg kan sätta eld på ett helt community. Det hände efter att RadioGamer frågade sina kvinnliga lyssnare vad de spelade för tillfället. För det är ju diskriminerande mot killar, som inte får säga vad de spelar – och så var debatten igång.

Eftersom jag inte riktigt orkade sammanfatta allting som jag skrivit på andra ställen runt om i spelsfären i ett eget inlägg, valde jag i stället att ge en rundtur bland de bloggar och spelsidor som jag besökt ända sedan RadioGamers första inlägg, tillsammans med de kommentarer jag lämnat. (Citaten i texten är således mina egna.)

Det hela började som sagt med RadioGamers fråga, och en del killars förvåning över att ha uteslutits. Christian Hedlund från RadioGamers svarade att han ställt frågan för att han ville ha svar från just tjejer, eftersom killar tenderar att göra mer väsen av sig och tjejerna därför kommer bort lite. Frågan ställdes således för att få en så komplett bild som möjligt av vad alla deras lyssnare spelar för något.

Motfråga: varför skulle tjejer inte kunna gå in och kommentera, precis som killar, i inlägg vända till alla?

Som jag ser det så försvinner kvinnor oftast bort i mängden, även om de kommenterar, när alla tillfrågas. Inte nödvändigtvis för att de diskrimineras, utan bara för att de – liksom många killar – använder sig av namn som kanske inte nödvändigtvis indikerar vilket kön de tillhör.

Så om man är intresserad av vad tjejer tycker (eller, i det här fallet, spelar) så tycker jag att det är helt okej att ställa en girls-only-fråga.

Det tog i runda slängar två sekunder innan jag förstod att jag glömt att avsluta kommentaren.

… eftersom man då – oavsett vad de svarande har för namn – kan vara hyfsat säker på att man får just tjejernas perspektiv.

*note to self* Se över kommentaren, så att den är klar, innan du skickar iväg den. :P

Det hela fortsatte till spelbloggen Svampriket, vars tre skribenter skrev varsitt inlägg. Tommy Håkanssons var ett öppet brev till LEVELs chefredaktör Tobias Bjarneby. Han tittade på bristen av kvinnliga spelskribenter hos stora sidor som IGN och GameTrailers, och frågade därefter LEVEL varför de själva hade så få kvinnliga skibenter. Han nämnda flera spelbloggande kvinnor, som exempel på bra skribenter.

Monika Nilimaa, i vanliga fall drivande bloggen Gamingmama.se, tog i en kommentar upp att en del av problemet kanske är att fler kvinnor borde söka sig till LEVEL, och att tidningen kanske på ett mer aktivt sätt borde efterfråga kvinnliga skribenter.

Jag tror att Monika är inne på rätt spår. Mycket i spelvärlden är underförstått manligt, så om det står ”Söker skribent” kunde det lika gärna stå ”Söker manlig skribent”. På samma sätt som jag tror att många, om de bara ser ett könlöst alias spela (eller kommentera) någonstans, antar att personen är en man; anledningen till varför RadioGamers fråga var så relevant.

Ibland måste man öppna dörren för andra (och det behöver ju inte bara vara kvinnor, utan alla utanför den gängse normen) på ett lite mer direkt sätt, för att åstadkomma förändring. Och ibland måste man öppna folks ögon för detta, vilket jag hoppas att du gjorde med ditt inlägg.

Gällande IGN, förresten: Kudos till dem, som har den (vad jag sett, åtminstone) enda kvinnliga podcasten, IGN Girlfight. Podden består av fem kvinnor från IGN som samtalar om vad det nu än är som kan vara aktuellt.

Det hela ledde till en enorm diskussion på Loading.se, LEVELs sida, där Håkansson skapade en tråd kring sitt öppna brev. Alldeles för mycket tid spenderades med att försöka cementera åsikten att tjejer endast spelar The Sims och hästspel. Anklagelser mot LEVELs redaktion kom från andra hållet, till LEVELs redaktions förvåning. Det är en tråd utan alltför många vettiga inlägg, från något håll, även om vissa ljusglimtar finns. Även det från båda hållen. Där kommenterade jag dock aldrig.

Näst på tur att ge sin syn på saken var Angelica Norgren, spelbloggande som Xboxflickan, och skribent på LEVEL. Hon hade själv fått en del kritik då hon som enda tjej på tidningen ”endast” hade en liten pysselhörna. (Detta förklarades med hennes anställning på en tjänst som säljer spel, vilket försätter henne i en knepig situation som opartisk skribent.) När hon gav sig in i debatten, så var det i ett försök att belysa situationen med ett perspektiv både inifrån LEVEL, och som kvinna själv.

Nu har jag själv inte så stor koll på Level, och än mindre på dess faktiska redaktion, men jag har svårt att se hur den skeva könsfördelningen är någonting som de aktivt för. Jag tror mer, som du säger, att det ligger andra anledningar bakom det, såsom personliga nätverk bestående av främst manliga vänner. Till exempel.

Att kritisera redaktionen för att på något sätt motverka jämställdheten på redaktionen känns lite naivt; med det sagt så kan jag tycka att lite av de redaktionella svaren i tråden på samma sätt kunde vara något naiva, gällande att de gör allt de kan (eller behöver) göra för att locka till sig kvinnliga skribenter.

Jag uppskattade verkligen det här inlägget av den anledningen, eftersom du är i en något unik position att uttala dig för båda sidorna. När jag först såg att du skrivit ett inlägg i frågan så undrade jag hur du skulle skriva det – ett sådant inlägg är riskfyllt eftersom det kan kännas som att du antingen ställer dig bakom redaktionens beteende, eller tvärtom kritiserar dem. Jag kan tänka mig att det är lätt att få kritik för att man väljer sida, oavsett vilken man väljer.

Men i stället tycker jag att du balanserade väl, och gav ett av de mest insiktsfulla inläggen i debatten, åtminstone när det kommer till könsfördelningen på Level-redaktionen.

Tummen upp.

Turen föll på Elin Weimerbo som (utöver att bifoga en bra sammanfattning av allt skrivet i debatten tills dess) trots inledande reservationer ändå ventilerade kring Loading-tråden. Hon kom intressant nog in på samma spår som jag varit inne på i RadioGamer-inlägget: anonymiteten på internet, och vad den har för betydelse för kvinnliga spelare. Eftersom långt ifrån alla kvinnor som spelar online använder namn som öppet indikerar deras könstillhörighet (precis som män inte gör det), framgår det inte när många kvinnor spelar.

Jag tycker tyvärr att debatten där förs lite på en sandlådenivå, av båda sidorna. Det finns de – också på båda sidorna – som för fram bra argument för sin ståndpunkt, men allt som oftast känns det som att inläggen skrivits av arga små barn. Eller nåt.

Jag tycker att ”den andra sidan” har fler dåliga argument än ”vår”, men tyvärr tycker jag att försvaret inte riktigt lyckas förmedla alla bra poänger som annars tas upp bland många av bloggarna som behandlat ämnet. Nåja.

I övrigt så tycker jag att du rör vid en bra poäng, som jag var inne på när jag kikade på det ursprungliga RadioGamer-inlägget. En konsekvens av de rådande normerna inom spelbranschen är att alla som inte utan tvekan identifieras som vita/heterosexuella/män, antas vara vita/heterosexuella/män. Så även om tjejer skulle utgöra 50 % av spelarbasen, så skulle bara de tjejer som aktivt identifierade sig som tjejer ”räknas” som tjejer; resten antas vara killar.

Jag tycker att man ser samma problem på flera områden. Jag minns speciellt en diskussion jag hade som såg ut mer eller mindre precis som denna, med en skillnad: ”datorspelande är något typiskt för vita människor”. Jag minns också ett blogginlägg på Gameplayer som utgick från ett homosexuellt perspektiv, där debatten i grund och botten var densamma som här.

Men nog om det. Poängen är att avstickare från den rådande normen sällan ses, med resultatet att de sedan antas vara en ytterst marginell grupp. Kvinnor är det; icke-heterosexuella är det; folk med andra etniska bakgrunder är det.

Min sista kommentar kom på ett av de första inläggen jag läste i frågan – Ina Nordquists på NewGamePlus. Jag visste att mitt svar skulle bli långt. Inas inlägg kan vara värt att kolla in, för att förstå en del referenser till tidigare kommentarer. Eller bara för att, för den delen.

En sak som jag tror kan vara värt att påpeka i diskussionen är att de allra flesta av de här sakerna nog går de allra flesta killar (förutom de som faktiskt skickar bilderna, då) helt förbi. Jag kan inte säga att jag särskilt ofta själv hört tjejer utsättas för det som jag hör att många verkar ha utsatts för, när jag nu läser era bloggar. Förmodligen för att jag nästan konstant mute’ar folk som stör mig i allmänhet, vem de än ”egentligen” stör. Jag har råkat ut för att folk efter matcher skickat meddelanden i stil med ”u sux, u faggot”, men det är inte alls särskilt vanligt.

Poäng? Jag tror att många killar utgår från sin egen situation, och applicerar den på tjejer. Något i stil med ”u sux, u cunt” (ursäkta språket) i text- eller talform, men utöver det kanske inte mer än vad killar får utstå. Helt enkelt ur ovisshet; som sagt, jag har själv inte bevittnat särskilt mycket kränkande beteende online, vare sig mot tjejer eller icke-heterosexuella eller icke-kaukasier.

Så ur ett visst perspektiv så kan argumentet att tjejer (eller icke-heterosexuella, eller icke-kaukasier) ska tas upp ”som killar (eller heterosexuella, eller kaukasier)” kännas rimligt. Om alla spelar på samma spelplan och antas vara homogena (män, hetero, vita) så är allt frid och fröjd. Detta gäller väl ungefär tills bubblan spricker. Om inte annat så kommer jämlikheten alltid att leva inom denna bubbla, och de som rör sig utanför den omfattas inte av den. Jag tycker inte nödvändigtvis att det är fel att tala om en viss sorts jämlikhet inom bubblan, men det är viktigt att komma ihåg att man vid sann jämlikhet inte kan tala om någon som är inne- eller utesluten ur den. Givetvis ska folk kunna vara öppna om sitt kön, ursprung eller sexuella läggning utan att det har några negativa konsekvenser, vare sig i deras spelande eller mer generellt.

Problemet är att öppna folks ögon för sådant som finns utanför ”deras bubbla”. Det gäller många män i könsdiskussionen, och både män och kvinnor diskussioner om till exempel etnisk bakgrund, eller sexualiteter som skiljer sig från den gängse normen. Jag har, som jag nämnde i en kommentar hos Ariez, haft nära nog exakt samma diskussion gällande huruvida svarta spelade lika frekvent som vita. Hiphop togs upp som ett i huvudsak afroamerikanskt intresse; spelande som ett som främst tilltalade vita amerikaner. I de flesta fall då jag har haft sådana diskussioner så har det varit med personer som jag i övrigt respekterat (och som jag också fortsatt att respektera, trots meningsskiljaktigheter i den aktuella frågan), men som jag kanske känt inte riktigt ser utanför sin egen bubbla.

Jag antar att det är fördelen med en akademisk utbildning: väldigt mycket ”think outside the bubble”-tänk som hamras in. Men nog om bubblor nu. Jag tror att jag har använt upp den metaforen.

Monika tog upp ett intressant, intersektionalistiskt (nu börjar vi komma in på vad jag studerar!) perspektiv, i det att flera faktorer kan spela in när det kommer till hur folk behandlas. En person med en annan etnisk bakgrund kan ha det svårt, på samma sätt som en kvinna kan ha det – men en kvinna med en annan etnisk bakgrund kan ha det ännu svårare än båda. Det är värt att tänka på.

Med denna kommentar tror jag att mitt bidrag i debatten, åtminstone för denna omgång, är klar. Jag är trött. Jag visste att det skulle bli så här långt, så jag höll mig borta och samlade krafter, men nu är det äntligen ute. Känns skönt.

Där tog mitt maraton bland spelsidor och -bloggar slut, åtminstone såtillvida att jag inte kommenterade vidare i särskilt stor utsträckning. Diskussionen har fortsatt, bland annat i ett bra inlägg på Discordia.se, men jag böjde mig för mänskliga behov som sömn och mat.

Annonser
Det här inlägget postades i Artiklar. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till I Huvudet På Herr Åkerberg

  1. Tommy Håkansson skriver:

    Oj! Vilken jättebamsing till björn! Det här inlägget kommer jag nog länka till fler än en gång, så fort någon som uppenbarligen missat debatten uttrycker sig skevt. :) Massor med matnyttigt material här, som reflekterar båda sidorna.

    Och Loading-tråden blev ju faktiskt lite utav en besvikelse. Tror jag bara skrev 2-3 inlägg där sammanlagt, trots att det var jag som skapade den. Man väntade sig lite mer av Loadings lite äldre användarskara kanske.

    Och LEVEL har fortfarande bara en enda kvinna på hela redaktionen, bland över 20 män.

  2. Frances skriver:

    Denna diskussion är ju ständigt pågående. Jag har ändrat uppfattning (Erase and Rewind, I think I’m changing my mind) och på något sätt hakat upp mig på just den grejen och kan därför inte tänka på diskussionen som helhet och nyanserat. Kanske lika bra att bara säga det jag tänkt på så jag kan gå vidare.

    Jag ser överallt folk ger ursäkter och att blundar för ett riktigt problem. Det är här jag ändrat åsikt. Förut tyckte jag att alla var överkänsliga och överdrev. Visst fanns det incidenter men om man istället hade en skön inställning så skulle allt lösa sig.

    Jag har nu ändrat mig till att inse att JUST DEN INSTÄLLNINGEN är del av problemet. Förnekelse. Det är nästan värre än direkt motstånd mot kvinnliga gamers. Det är som en förolämpning: Du ljuger och är en dramaqueen, jag vägrar tro på dig och tycker du bara ställer till obekvämheter för oss andra med skyggslappar.

    De senaste inläggen som jag tagit del av är http://cerling.wordpress.com/2011/04/28/vill-ni-tjejer-inte-bli-en-del-av-spelsverige/ (som Clownmat sedan svarade på: http://fiktionspundare.wordpress.com/2011/04/28/kom-och-lek-men-bara-pa-vara-vilkor-well-fuck-that/).

    Det första jag såg i kommentarerna på Cerling var: ”All skuld läggs hela tiden på oss män, när man istället kan lägga ner allt tjafs och bara spela och ha roligt tillsammans, både tjejer och killar, utan att man ska behöva blanda in könsdiskussioner i allt.” (Det fanns fler sådana)

    DÄR! DEN INSTÄLLNINGEN! Jag är ledsen jag förstår för jag har tyckt precis likadant, men det är en taskig och oförstående inställning. Den motarbetar.

    Det fortsätter på alla bloggar och sajter där denna debatt rör sig:
    – alla män är inte svin så lägg ner debatten,
    – mina tjejkompisar får aldrig skit så lägg ner och sluta vara så känsliga,
    – Jag tål lite skit, lite skit får man tåla, lägg ner
    – Alla dessa dramaqueens lägg ner debatten
    OSV…

    Detta är orsaken till att jag inte kan ge detta intressanta inlägg ett värdigt svar just nu. Ska vi återkomma till denna debatt senare? Jag måste samla tankarna.

  3. Frances skriver:

    Jag glömde nästan det viktigaste, min nya insikt och åsikt:

    Man ska inte BEHÖVA ta skit! Det ska inte behöva vara del av en kultur. Det är en onödig och destruktiv ingrediens.

    Man har RÄTT att säga stop och säga ifrån utan att bli nedtryckt, förlöjligad och ifrågasatt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s