Avslut

För en dryg månad sedan skrev jag att det hände lite saker på Nukem. Sedan blev det tyst. Det blev alldeles för tyst, alldeles för länge. Vi visste att vi skulle lägga ned sidan, men att från den insikten faktiskt ta steget och lägga ned var svårt. Vi körde en mindre Gamex-bevakning, och nu har det sista inlägget publicerats på sidan; det här inlägget, som kommer strax.

Jag vill börja med att säga förlåt, och tack. Förlåt, för att sidan har legat död så länge i stort sett utan nya inlägg och utan någon helst förklaring till varför så varit fallet – och tack, för att ni har varit spel-Sveriges bästa läsare som genom hela Nukems existens har varit vår drivkraft för att göra den här sidan till någonting som står ut bland alla andra spelbloggar där ute. När ni har kommit med era kloka, roliga, barnsliga, klockrena eller helt enkelt bara era generellt awesomesauciga kommentarer, så har all den tid och alla de resurser som vi lagt på Nukem känts väl spenderade.

Tyvärr har allting ett slut, och så även Nukem. Det kändes verkligen som att vi var på väg någonstans, mot något verkligt fantastiskt, vilket gör slutet på denna resa än mer snörpligt. Tyvärr gör det inte verkligheten ett dyft annorlunda, och varje dag som vi har skjutit på det här inlägget har känts som ett litet svek mot er som stöttat oss under vår resa hit. Sanningen är dock att detta inte är ett inlägg som någon vill skriva, och innan vi hade hämtat oss från den inledande chocken så var det förmodligen inte heller någon som kunde skriva det. Det, samt en del utomstående faktorer som stulit en hel del tid från skrivandet och publicerandet av det här inlägget, ledde till inläggsstoppet. Men nu är det dags att förklara oss.

Filip Olsson, grundare och chefsredaktör på Nukem, har valt att lämna sidan av personliga skäl, och det är med anledning av detta som sidan kommer att läggas ned. Han har tillsammans med Love Lagerkvist utgjort Nukems själ, och att fortsätta driva sidan utan honom kändes inte gångbart på något plan. När Love ställde frågan om jag hade några invändningar mot beslutet så kunde jag, ärligt talat, inte komma med några. Hur mycket jag än älskar Nukem som sida och att få skriva för den, så kunde jag inte motivera varför den skulle kunna vara kvar efter att Filip lämnade den. Jag vet bara att det kändes fel, och att det kändes tomt.

Utöver det så innebar avskedet en del praktiska problem som i slutändan också spelade in i beslutet om att lägga ned verksamheten. Det betydde att en av våra tre frekventa skribenter försvann. Eftersom jag, som ytterligare en av dessa skribenter, också till stor del skulle ha försvunnit i höst allteftersom mina högskolestudier intensifierades, skulle sidan ha blivit omöjlig att driva på sikt med endast Love som kvarvarande frekvent skribent.

Vi tog beslutet att lägga ned sidan med flaggan i topp, trots att det är svårt att motivera att vår flagga faktiskt befinner sig där. Nedläggningen sker innan varken design- eller fokusskiftet genomförts, och det känns sorgligt att ingen kommer att få se hur sidan skulle ha utvecklats och vad våra planer med den var. De var riktigt häftiga. Dröjsmålet med att meddela er känns också jobbigt, och hade det gått att göra om de senaste veckornas informationsflöde hade vi gjort det. Nej, det har känts som att vår flagga hängt lite på halvstång på sistone, vilket inte är den minnesbild vi ville lämna er med.

Så strunt i det. Vi lägger ned Nukem, och jag tycker att vi har gjort ett så bra jobb att vår flagga förtjänar att hänga så högt att den kittlar gudarna om tårna. Om de senaste veckorna inte har varit våra bästa ögonblick, låt mig påminna er om dem.

Jag minns min första kommentar på Nukem, långt innan jag började skriva för sidan. Jag rättade Love, och sade att speltiteln Enchanted Arms förmodligen inte betydde magiska armar utan snarare magiska vapen. Han ”råkade” radera den kommentaren.

Jag minns hur jag och Love i somras, när vi i ett helt vansinnigt försökt att bevaka världens största spelmässa på enbart två personer, faktiskt lyckades. E3 var en vecka där sömn fick lämna plats åt spelskriverier, och dygnsrytmen var någonting som kastades helt åt sidan för att kunna rapportera så bra som möjligt. Det var då som Martin Lindell från Dataspelsbranschen, som befann sig på plats i Los Angeles men missade Ubisoft-konferensen, sade till mig att jag rapporterade om saker innan han hann se det på den internetanslutning han följde det hela från. Då kändes det som att vi gjorde någonting rätt gentemot er.

E3 var knappast någonting som vi kan säga att vi var särskilt väl förberedda inför, men vi visste att ni var lika intresserade av det som vi var och vi ansträngde oss därför rejält för att ge er den bevakning som ni förtjänade. Jag är fortfarande stolt över den rapporteringen, och det var där som jag kände att vi kanske hade någonting stort på gång.

Jag minns även när en av våra nyheter skapade internationella rubriker när vi skrev om att Webhallen och svenska Game outat Far Cry 3, omslag och allt.

Men det mesta som jag minns från Nukem, under hela min tid här, är ni läsare. Jag minns hur det alltid fanns någon av er som klev in när det fanns någonting som jag inte hade koll på. Vare sig min okunskap visat sig när jag läst andras inlägg eller om det gällt referensen till en obskyr amerikansk bilreklam i ett av mina egna inlägg, så fanns ni där. En ständigt trevlig informationsbackup.

Jag minns andra saker också. Jag minns våra helt galna kommenteringstrådar, som ofta spårade ut på helt underbara vis. Jag minns speciellt en kommentar som återkom varenda gång vi publicerade en Deus Ex: Human Revolution-nyhet. Jag minns också hur ett av förslagen i vår förslagslåda – ett forum – förverkligades bara någon dag efter att det efterfrågats. Det berodde givetvis mer på ett lyckligt sammanträffande än blixtsnabba reflexer från vår sida, men det var ändå trevligt att vi kunde presentera en sådan funktion så snabbt efter att förslaget kommit upp i förslagslådan.

Men mer än allt annat så minns jag hur roligt vi har haft det, och det är helt er förtjänst.

Det här inlägget postades i Artiklar. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Avslut

  1. Elin (Ariez) skriver:

    Alltid deppigt med avskedstexter av alla de slag :( Men man får försöka se positivt på framtiden istället. Den är nog ljus ändå!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s